Förslag på varumärken

    Förslag på kategorier

      Sökförslag

        Produkter

        Rahel Schelbs familjeäventyr


        Två veckors vandring genom Himalaya


        Han satt lugnt och sansat på gräsmattan. Man såg brasan reflekterade i hans ögon samtidigt som han fascinerades av hur linserna tillagades i grytan. Medan grytan puttrade kunde man känna en ljuvlig doft av inhemska kryddor. Det var verkligen någonting magisk med att bara mysa framför brasan. Någonting som vår lilla son på 16 månader verkade också hålla med om.


        Vi befann oss i Himalaya i Nepal, cirka 3000 meter över havet. För tio dagar sedan bestämde min familj; Thomas, vår lilla son Ben och jag för att gå på äventyr i det okända. Vi packade ner det allra viktigaste inför vårt äventyr. Thomas lyckades, efter noggrann packning, få ner allt i hans 70-liters ryggsäck. Medan jag bar Ben i en barnanpassad ryggsäck tillsammans med mindre förnödenheter som inte fick plats i den stora ryggsäcken. I vår packning hade vi allt vi behövde: tält, sovsäck, liggunderlag, blöjor, kastruller – helt enkelt det allra viktigaste för att kunna njuta av vårt äventyr.


        Sedan vi påbörjade vår vandring, stötte vi aldrig på en enda turist längs färden. Faktum är att vi valde medvetet ut färdled som var utanför den sedvanliga trekking-rutten. Vilket vi tyckte var skönt och hoppades på att vi inte skulle stöta på några andra turister innan äventyret var över. Längs med färdleden såg vi även till att vi vara nära till byar, så att vi kunde köpa ris och linser för att kunna tillaga dal bhat – Nepals national rätt. Någonting vi åt dagligen under vårt äventyr.

         
         

         
         

         
         

        "Jag måste medge, jag var ganska nervös över vår resa..."


        För att kunna anpassa till Bens behov, hade vi självklart en plan B och C. Jag måste medge, jag var ganska nervös över vår resa. Beskymmrande tankar började växa medan jag och Thomas planerade vårt äventyr: ”Är vår plan verkligen så bra som vi tror? Överskattar vi oss själva? Kommer Ben att klara sig trots att han bara är 16 månader gammal? Tänk om vi går vilse? Kommer Ben att spendera timtals i barnvagnsryggsäcken varje dag? Kommer Ben klara av de olika väderförhållanden och temperatur som växlar emellanåt? Är det naivt av oss att tänka att vi kan klara av äventyret utan hjälp från en guide och bara gå vår egen väg?” Frågor efter frågor staplades i mitt huvud. Men jag visste att vi kan endast hitta svaren på frågorna om vi försöker. Vi planerade i veckor, beräknade, skapade packlistor, övervägde vissa planer och sedan sållade bort flera av dem. Efter all planering och överväganden, blev det tydligt för oss att Ben skulle vara första prioriteten: om han på något vis inte skulle må bra under resan så ställer vi in projektet.

         
         
            

         

        I slutändan var det Ben som lyckades hantera vårt äventyr utan problem. Han kände sig verkligen lycklig och belåten. Trots de intensiva dagarna var han lycklig över att ha fått spendera dagarna med bara oss tre. Dessutom var han full av lycka över alla djuren vi stötte på under färden och framför allt lycklig över att få ha varit ute i det fria. Trots att vissa dagar aldrig gick som planerat; brydde Ben sig inte om vi oftast var tvungna att omjustera vår färdriktning på grund av att kartan var felaktig. Eller inte ens om den blöta veden inte brann medan det regnade. Trots en del motgångar under hektiska dagar var det alltid lika skönt att ställa ner våra ryggsäckar och bara gå bort med Ben för att utforska området. Det var under sådana stunder som alla våra bekymmer försvann.

        "Just vid det ögonblicket sköljde det en våg av lycka inom mig..."


        När det var dags att vila efter långa vandringar till fots var det alltid intressant att försöka hitta den perfekta platsen att kampa på. En daglig ritual som medföljer: hitta en plats där vi kan kampa över natten, hitta en vattenkälla och sätta upp tältet. När väl platsen var utvald, var det därefter dags att leta efter ved, göra upp en brasa och laga mat. Det är vid sådana stunder, efter en lång dag, som vi verkligen kan njuta av första tuggan av maten – helt enkelt oslagbart.


        Längs med horisonten gömde sig den majestätiska bergskedjan bakom molnen; skymningen var på väg långsamt in. Vi sträckte på våra trötta ben, med en varm kopp té i handen medan Ben höll i hans lilla flaska. Bara ljudet från brasan kunde höras under den rofyllda tystnaden. Undertiden sätter sig vår lilla son mellan mig och Thomas, trött från en lång vandringsdag i det vackra Himalaya. Det var vid den stunden som allting kändes helt underbart – känslan av att vi var där på plats att vi faktiskt vågade bege oss av på detta äventyr. Just vid det ögonblicket sköljde det en våg av lycka inom mig.

         
         

         
         

         
         
            

         
         

        Ganesh Himalaya in Nepal, April 2018.

         
         

         
         

        Följ Rahel:


          


        E-mail:

        schelbrahel@gmail.com

        Anmäl dig till nyhetsbrevet

        Du är nästan där! Nu behöver du bara klicka på bekräftelselänken i ditt e-postmeddelande.
        Anmäl dig till nyhetsbrevet

        Ange en giltig e-postadress